Känner att jag kommit väldigt långt sen skolan slutade och det riktiga livet började. Inte ens ett år har gått men jag känner så stor skillnad på mitt tankesätt och mina prioriteringar.
Är så trött på denna eviga "tonårsdramatik" som jag vill kalla det. Skitsnack bakom ryggen på sina bästa vänner som du 2 sekunder senare skickar iväg ett sms till om hur mycket du älskar dem. All panik om att gå på de bästa ställena, med de finaste människorna och de dyraste kläderna. Att tvunget få hävda sig i alla lägen även om ens åsikt kanske inte ens är relevant. Den eviga avundsjukan på människor runt omkring. Nya vänner får man INTE skaffa sig. Nej, man ska helst ha en eller två som man är med konstant varje dag, dygnet runt. 
Och det som jag mest av allt känner avsmak för just nu är den otroliga egoism som de flesta har i sig under de senare åren i tonåren. Jag är så trött på att ha det omkring mig. Att bara tänka på sig själv och att vända allt till sin egen fördel. Det är verkligen skönt att ha lagt den biten bakom sig. Kunna skilja på rätt och fel. Kunna vara ödmjuk och ha förståelse för andra människor. Göra så att det blir bra för alla i min omgivning och inte bara för mig själv. Att inte låta mina humörsvängningar och problem gå ut över mina vänner.

Med detta säger jag verkligen inte att jag är den mest felfria människan på jorden och att jag gör allt gott för alla.
Nej, nej, nej! Men jag kan känna mig mer förståndig än många andra jag träffar på och det skämms jag inte för att säga. Alla har vi våra bra och dåliga sidor. Det jag tycker är synd är när man själv gör så gott man kan och människor runt om en, som fortfarande är ute efter den dära tonårsdramatiken ska öppna sin trut och rapa ut en massa negativa saker, deras trissta åsikter om mitt liv och mina val. Speciellt när det är så genomskinligt, att dem gör det bara för att de själva önskar att de kunde klara av att göra samma sak. Men de vet med sig att de inte är starka nog.
Säger bara mogna! vad glada över era vänners framgång och val i livet istället. Så kanske ni så småning om själv står där en dag och folket glädjs åt er istället..

Sådärja, då har jag fått spottat av mig dagens negativa energi som jag hållt inom mig ett par dagar nu sen jag fick höra en massa trams som inte velat lämna mina tankar ifred.
Men ett blogginlägg är ungefär så mycket energi jag tänker lägga på det, har viktigare saker att tänka på..

Idag började jag kl ett och slutar typ sju eller något. Blir lite utgång ikväll. Men verkar bli lugnt.
Freddan gäddan tittar förbi när hon slutat, bra bra bra!
Nej om man skulle ta tag i salongen lite, städa eller något..