Man rusar fram i livet. Som liten längtar man efter att få börja gå på skoldiscona i gympasalen. Sen vill man börja högstadiet så man kan umgås med de äldre eleverna. När man väl är där väntar man bara på att få vara 18 och gå på krogen och bestämma över sig själv. Man rusar genom dessa åldrar och stannar inte upp en enda gång och tittar på var man faktiskt är just då. Allt händer så snabbt och man vill bara ha mer och mer av livet. Ju mer man får desto mer kräver man. Man blir aldrig nöjd. Varesig det gäller presenter, jobb, pojkvänner eller vad det nu än är. Man tittar hela tiden efter mer och bättre.

Jag har haft en riktigt seg höst. Inget har varit som det brukar och inget har hellet fungerat. Och allt beror helt enkelt på mig själv och mina val jag gjort under dessa år jag rusat fram i livet och längtat efter att få bli äldre och äldre. Har verkligen en gång för alla fått tid över för mig själv och för att kunna gå tillbaka och reda ut gamla saker som man förträngt, men ej glömt. Jag kan inse nu vad jag gjort för fel, och vissa val man gjort som har varit helt åt pipan. Man kan inte gå tillbaka och ändra på något men man kan förlåta sig själv, försöka inse varför man gjorde så just då och sen försöka glömma det och göra bättre ifrån sig i framtiden.
Det har varit skönt att få göra det här för mig själv. Känner att jag blir en starkare person för varje dag som går. Jag är mer säker på mig själv nu och förväntar mig inte att andra människor ska axla mina problem. Jag tar tag i det själv nu, en gång för alla. Det känns väldigt bra.

Jag har också nu äntligen kunnat få insikt i vad JAG verkligen vill med mitt liv. Baserat på mina drömmar och mina visioner och inte på vad andra tycker vore bäst för mig eller mitt anseende.

Äntligen vet jag vad jag vill och det känns bra. Nu ska jag bara jobba för det också.
Ibland är det ju resan och inte målet som har betydelse sägs det.

Jag för ett par årsen, tiden går som sagt :)