Mina kära vänner.

Mycket har hänt sen jag sist skrev. När jag först startade denna resa, Ving service school och reseledare på Skiathos i Grekland så lovade jag mig själv att ta tag rejält i bloggen så att ni kan få veta hur jag har det och vad jag egentligen gör här, för alla er som tror att jag bara glassar runt på en grekisk ö och inte gör något vettigt, hehe!
MEEENNN sen bosatte jag mig ju som sagt i Grekland och fick ta lärdom av detta. Grekernas klocka och tidsuppfattning fungerar inte riktigt som vår gör i skandinavien. Här tar man sin goda tid. Man stressar inte, varför göra det? Man ska inte förvänta sig att folk är punkliga, kommer i tid, gör det de ska, tar dig på allvar. Neeejjj då har du kommit fel. Men sanningen och säga, I LOVE IT! inte ta allt på så jäkla stort allvar, skön stil. Inga hispiga människor som blir sura för morgontidningen är sen.
Dock har ju detta fenomen också kommit att drabba vårt kära wifi som vi skulle få i lägenheten. 1 Juni skulle det vara klart. Ca den 25 juni fick de upp rotern. Och ja...än idag 2011-08-06 fungerar detta icke. Så att..ja ni förstår ju själva att det bli helt omöjligt att blogga utan internet. Har det endast på kontoret och här vill man ju sitta så lite så möjligt så man gör helt enkelt det man ska och sen tar man sig ut igen.

Så, vad gör jag då, egentligen?
Ja.. ni vet när ni reser charter och ni ankommer på en destination lite sura och trötta från resan och vill bara få ert bargage som ofta tar en jäkla tid och sen ska ni ut och sitta i en varm buss som ska ta er till hotellet. MEENN TADAAAA där emellan står lilla jag och välkomnar er med öppna armar, ett stort léende på läpparna och en spis/ving skylt i ena handen. Till mig ska ni säga era namn eller vilket hotell ni ska till. När ni fått er buss så kommer troligtvis jag dit och räknar er, delar ut välkomstmaterial som vi suttit med hela dagen före och printat, vikt, packat och räknat, just bara för er skull. Ni får det och bläddrar i det lite kvickt innan jag börjar prata med min härliga skånska dialekt. Såklart vill jag ju berätta vad klockan är här och att ni inte kan dricka kranvattnet. Sen ska det ju pratas vitt och brett om hur ni kommer i kontakt med oss och att vi finns här för er 24/7. Vår fantastiska byvandring vi håller kommer jag försöka dra er med ut på och den får ni bara inte missa! Ganska kort efter ska ni få gå av på hotellet och börja er semester.

Någon dag senare så dyker jag upp på ert hotell för att kolla så allt är fint, ni vill säkert köpa biljetter till någon av våra helt fantastiska utflykter. Då är jag till er tjänst och skriver biljetter och tar betalt. Ni tycker antaligen att era sängar är lite hårda eller att AC:n blåser för kall luft. Det noterar jag hurtigt innan jag kontaktar hotellpersonalen för att få ordning på dessa ting. Senare i veckan ska ni ju på den dära fantastiska utflykten ni bokat av mig, en båtutflykt! TADAAA där står jag nere i hamnen och vinkar in er för att sedan följa med ut på havet. Jag pratar vitt och brett på båten om allt vi seglar förbi och jag kommer runt för att prata med dig om hur din dag är på båten. När dagen är slut kanske du tyckte att det var för lite sol, för mycket vågor, för kort lunchstopp.. eller så ÄLSKADE du allt och jag är den bästa guiden du mött i hela ditt liv. Vad det än är så vill du gärna berätta detta för mig innan vi skiljs åt.

Några dagar senare inser du att din semester gått alldeles för fort och du ska hem imorgonbitti. Du har glömt när bussen hämtar dig och tror inte du kan se det i våra pärmar som finns på hotellet heller så du ringer vår servicetelefon och TADAA där svarar en glad skåning i telefonen att du ska med bussen kl 10.20. Morgonen efter så TADAAAA på bussen, där står en glad skåning och säger "JAHA då var det dags att åka hem". Du svarar sorgset att du gärna stannat kvar, den glada skåningen instämmer och skrockar lite att du nog borde stanna. Men du kliver på bussen ändå och skåningen(jag) berättar hur viktigt det är att du har 20 kg inkl. 5 kg handbagage när du checkar in och att övervikt kostar 5 euro/kg. Du suckar lite lätt då du vet att du har ju med 3 L ouzo som du tänkte ha med som handbagage. MEN höpp höpp, reseledaren säger nej! På flygplattsen vinkar jag sorgset hejdå till dig när du går genom säkerhetskontrollen och vi hoppas att vi ses igen på en annan destination.

Bara en väldigt liten glimt av en reseledares liv ur en gäst syn.
Mellan dessa gånger gästen får träffa sin reseledare hinner det hända fruktansvärt mycket. Servicetelefonen ringer samtidigt som du sitter på kontoret och ska göra välkomstmaterial, samtidigt som du strax ska vara på service på hotell *** samtidigt som någon vill köpa utflyktsbiljetter, samtidigt som du gärna vill ha en kaffe, samtidigt som du kommer på att du glömt logga i onewiev...samtidigt..samtidigt..samtidigt..
Aaa men ni förstår, det är mycket som händer, som ska göras, som MÅSTE göras nu..
Men ni ska bara veta att det gör inget. För detta är det mest fantastiska jag någonsin gjort. Jag fullkomligt älskar det. Jag får vara med och förgylla semestern för människor som sett fram emot denna vecka kanske ett helt år. Jag får äran att hjälpa till så allt blir bra. Är jag riktigt flitig så kanske jag till och med kommer med på en bild i deras album från Skiathos sommaren 2011.

Det finns ETT minus med detta jobbet. Jag kan inte vara nära de jag älskar. Jag känner hela tiden att jag fattas er. Men det är samma anledning att jag älskar det. Att jag får arbeta på en annan platts, utomland.. Så det är en hatkärlek.

Men.. varje dag, när jag går på öns gamla gator som är som labyrinter p.g.a att piraterna ej skulle hitta förr, varje dag när jag kör lägst kusten och tittar ut mot öarna Arco, Tsougria m.f som ligger så fint placerat ute i det klarblå Egeiska havet, varje gång jag är med på en båtuflykt runt ön och får lov att berätta för folk om gammal grekisk mytologi eller den grek-ortodoxa kyrkan..så känner jag hur lyckligt lottad jag är som fått denna chansen <3<3<3