Det finns ett hus i stan, i vår kära Änglastad. Det är ett stort hus, äldre, typ tidigt 1900-tals stuk men nyrenoverat. Varje gång jag passerat det de senaste året har jag tänk "precis där vill jag bo, i det huset, i en av lägenheterna". Men har alltid tänkt att det är säkert omöjligt med tanke på hur fint huset är, centralt och nyrenoverat. Oerhört attraktivt med andra ord. Har försökt leta upp vem som äger det, om det är typ Backahill eller Melins eller något men inga framsteg.
Men så en dag förra veckan satt jag på salongen och pratade med Sigga om just det här lilla problemet. Och då ler hon och säger "menar du *** gatan?" och jag bara "ehm ja?". Då visar det sig att hon är god vän med ägaren till huset som alltså är privatägt. Så jag fick numret till henne men har inte vågat ringa. Förrän idag!
Och hör och häpna, där skulle faktiskt komma att bli en lägenhet ledig i början på maj. En 2:a, helt perfekt!
Men hrm.. sen kom priset: 7070:-/mån. Jo, visst lägenheten är som en dröm men det är bara för saftigt för mig.
Men det bästa var att kvinnan som ägde huset säger "Ja, jag har en tjej som ska ringa idag och ge svar och vill hon inte så ser jag gärna att du tar den om du vill, eftersom jag fått dig rekomenderad av Sigga osv.". Vilken ÅNGEST när jag insåg att jag kunde typ knäppa med fingrarna och då hade jag fått den, men jag visste samtidigt att det aldrig skulle gå..

Så jag gick, tackade för mig och åkte hem igen till min lägenhet på rebbelberga. Lagade mat och var allmänt depp över att jag inte valt ett mer välbetalt jobb som en anställd. Precis när jag vaknat till liv igen ur min fantasi får jag ett sms av hyresvärden "Vill du ha lägenheten är den din från 1:a maj.". Att svara på det smset med ett nej var bland det värsta jag gjort asså. Gud vad det tog emot. Men fick hennes mailadress och mailade mina uppgifter så ifall där blir något annat ledigt i huset´, lite mindre och lite billigare så är det MITT! Verkar dock inte som många vill lämna, hehe!

Usch nej, sova nu. Sovmorgon imorgon, skönt!