Måndag idag. Vilket innebär att jag är ledig. Men ja mina lediga dagar blir alltid proppfulla med "måsten" ändå.. Idag har jag varit mycket effektiv. Efter att min lägenhet inte blivit städad av den lata ägaren (mig) på typ tre veckor eller något så fick jag ett anfall när jag vaknade kl 8.00 imorse. Stinkande disk, skit på golvet, immiga rutor..ja you name it! Började puttsa fönsterna, nog första gången jag gjort det i den här lägenheten. Efter det blev det till att dammsuga och tvätta golven. Sen damma, diska etc.
Sen körde jag ner till banken, köpte med mig lite frallor från Sjöholms bageri och åkte ut till mormor och morfar på fika. Fick även tvättat en massa inför resan. Lite senare körde jag raka vägen hem till pappa och Karina för att hämta resväskan. Skulle köpt en egen men har inte hittat någon ny eftersom jag vill ha en färgglad den här gången så lånade Karinas röda. Sen blev det hem och fixa med allt och hänga upp tvätten bara..Nu sitter jag här och ska köra till gymet strax för lite träning sen blir det middag och planering med Emelie.

Tillät mig själv att tänka tillbaka lite på några händelser som skett under det gågna året. En person jag träffade ett par gånger som tog mig med storm på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om. En person som jag blev så löjligt förälskad i att jag inte kunde läsa av honom.. Mina tankar var hela tiden klara och min magkänsla oroade mig. Men när man faller pladdask för någon så är det så lätt att man bara struntar i allt för att få det att fungera och man ser inte några varningstecken. Men ja allt var ju bra så länge det varade och efter sista vistelsen tillsammans så kände vi nog båda att det inte var rätt länge. Vi hördes inte mer och lika bra är nog det. Men varför lyssnade man inte på sig själv? varför blir man sådan? Drömmer mardrömmar om det fortfarande och känner ett rysligt obehag när jag tänker på hur jag kastade mig in i något jag inte hade kontroll över för fem öre.
Nåväl, jag är hel och jag lever.. men jag kan inte ljuga om att jag fortfarande är chockad över hur allting artade sig.. efter alla (tydligen) tomma ord..