Okej.. efter att ha lugnat mig efter det chockerande beskedet beslöt jag mig för att skriva om det osannolika.
Efter att ha levt 10 år mitt i Ängelholmcity där det faktiskt, tro det eller ej, händer ovanligt mycket hemskheter när nattens mörker faller börjar jag faktiskt trivas ganska bra här ute på landet där det är lugn och ro. Haha ja jag förvånas själv över att jag skriver det, men så är det faktiskt.. Här ute i lilla härliga Axtorp behöver man inte oroa sig för något alls. Man kan låta bilen stå olåst, ytterdörren kan vara öppen dygnet runt, du kan ta en tur ensam i nattens mörker utan att behöva oroa dig för att bli överfallen.. mycket trevligt och fridfullt med andra ord..

.. trodde jag ja! Och nu sitter jag här och känner mig grundlurad till max.
Satt här innan och nördade framför min dator när det ringde på hemtelefonen. Så jag svarar. I andra sidan luren hör jag bara hur min låtsassyster helt hysteriskt skriker att någon följer efter henne. Jag går lugnt ner med telefonen till Karina eftersom jag tänker "jaja det är säkert bara något hon fått för sig" dum som jag är. Sen går jag upp och sätter mig här igen och tänker naivt att det ordnar sig nog. Minuterna efter hör jag bara en bil som rivstartar utanför och någon som gråter. Så när jag kommer ut på gården så får jag höra att någon idiot hade blockerat vägen för henne med sin bil, stigit ur bilen och gott mot henne. Till slut hade hon lyckats ta sig förbi honom och då hade han kastat sig in i bilen och kört efter henne. Idioten följde henne hela vägen in på vår gård liksom. Hur obehagligt är inte det? När han såg att hon körde in här och att här stod folk så körde han iväg fort som fan och pappa efter i sin bil. Iklädd endast morgonrock. Haha!
Asså vilket kaus. I den lilla hålan som jag trodde var så oskuldsfull.

Det värsta är att idioten kanske kommer tillbaka och jag ska vara ensam hemma från imorgon tills söndag.
Kul, roligt.. mycket spännande. Hör ni inget från mig så ligger jag väl i en påse någonstanns ute på Axtorps en gång så oskuldfulla åkrar.. haha! Nä men gud, vad ska man säga liksom.. Läskigt


Haha jaja nog med dramatik. Imorgon ska jag till min alldeles egna Bea. Hon ska få stätta lite pulver+väteperoxid i mitt hår så min hemska utväxt försvinner. Skönt ska det bli. Men är egentligen sugen på något helt nytt. Har ju provat en del nu under de senaste åren. Så vad skulle kunna vara kul nu då? Får väl fundera till nästa gång kanske..





Avslutningsvis så tänkte jag bara tjata lite till om hur fruktansvärt mycket jag saknar Magaluf. Värmen, partyt, människorna.. Liksom, var är alla mina 47 älsklingar? Känner mig så ensam nu när van är vad vid att hela tiden ha folk omkring sig.
Mest av allt saknar jag sena nätter / tidiga mornar.. En soluppgång på stranden..promenaderna lägst magalufs alla gator..

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat