Denna kväll så är jag så sjukt slut i hela kroppen så man skulle kunna tro att jag sprungit ett maratonlopp.
Har nämnligen tillbringat min dag på United.
Gav verkligen allt jag hade, och kunde ge.
Känner faktiskt att jag är värd att vara stolt över mina prestationer, utan att verka självgod.
Nu återstår det bara att se om jag gjort tillräckligt bra ifrån mig, enligt deras åsikt.

Sakta men säkert gör man sig själv blind..
Glasklara saker har för mig mer och mer blivit suddiga.
Kanske är det bara jag som helt enkellt väljer att titta bort när jag känner att något är fel.
Jag vet inte, jag orkar inte grubbla.
Nä, faktum är att jag orkar inte ens bry mig.
Kanske är kallt, eller rent av fegt utav mig. .
Men det bryr jag mig inte om.
För jag lovade mig själv för något år sedan att hålla huvudet ovanför vattenytan, från och med den dagen.
Och det tänker jag jävlar i det göra också!

Well, imorgon är det jobb.
Känner verkligen inte för det, at all!
Men sen bjuder ju kvällen på lite härligheter : )

Måste bara skriva en rad tillägnad min vän Linn.
Var så kul att få se dig idag.
Även om jag mest var uppe i mitt eget, men jag hoppas att du kunde ha överseénde med det.
Varje gång vi ses efter en lång tid så känns det verkligen som en sten lyfter från hjärtat.
Finns så mycket som jag bara delar med dig, och det har inte varit lätt att bära det helt själv denna låånga tid.
Även om vi inte fick så mycket vettigt sagt, hehe.
Nåväl, förhoppningsvis tar vi väl oss i kragen strax och ses mer.
Brukar ju vara du och jag under vintern, hehe.
Älskar dig min wimms, eller kanske ska jag säga vårt tvillingnamn - gräddnos? ♥