När allt blir tyst
En kväll med Kent på högsta volym, gör en alltid lika sentimental.
Nästan jobbigt, men väldigt väldigt skönt.
Då var det en vecka kvar på det här sommarlovet.
Kan väl inte säga att det varit speciellt roligt.
Vädret har varit kasst, har jobbat bort många dagar, inte så mkt fest, etc.
Men några pärlor har man ju skrapat ihop.
Många fina dagar/kvällar på stranden i början av sommaren.
Sen åkte vi ju till Magaluf och hade en hejdundrandes vecka.
Många härliga middagar på uteserveringen.
Liseberg & shopping i Malmö med Älsklingen :)
Jaha, på tal om annat.
Inatt åkte Jannie till Mallorca igen den lyckosten, och ungefär nu är väl Linn på väg till Tunisien.
Saknar dig redan min Linn.
Själv får man nöja sig med att stanna kvar :(
Och till råga på detta åkte my love tillbaka till Lumpen idag.
Åh, hade kunnat ge mycket för att få ha dig här.
Har delat 7 underbara månader med dig nu, och den där nykära kännslan sitter fortfarande i, vilket gör allting ännu bättre.
Du är som gjord för mig, finns ingenting med dig som jag inte gillar, verkligen ingenting.
Nästan skrämmande faktiskt.
Det är roligt ibland vilka vändningar livet kan ta.
Vem hade trott att vi, efter ca 1 års vänskap, skulle sluta tillsammans?
Ja du, glad är jag för det iallafall.
Nä nu är det nog med kärleksförklaringar, var bara tvungen ; P
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag
Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag