Sker väldigt mycket i mitt liv nu. Självfallet är det så otroligt roligt och spännande. Jag älskar när det händer mycket. Har ju svårt för att vara stilla i samma position för länge. Det gäller både rent ordagrant och det är också ett ganska bra sätt att beskriva mig som person här i livet. Jag är uppväxt med att ständigt få höra "nöj dig aldrig, bli aldrig nöjd". Man kan väl säga att det satt sina spår, på gott och ont. För jag uppskattar sällan det jag har för stunden, förrän det faktiskt är försent. Jag kastar mig förbi saker och ser inte det viktiga, för jag alltid är i ständig jakt på något bättre. Visst, i kärriären är det nog en bra egenskap. Man blir ju en bra ledartyp. Men i privatlivet och känslolivet så är det ingen höjdare..

Ja.. till tonerna av Coldplay's "fix you" så har jag för en liten stund, tiden att stanna upp och tänka efter i allt det här kaoset. Det är ju visserligen bara ett kaos av positiva saker som händer. Men jag tror det är för mycket för mitt lilla stenhjärta. Mina "dåliga" försvarsmekanismer sätter igång utan att jag ens känner efter. Jag intalar mig själv att jag inte kan, att jag inte vill, att jag inte orkar..varför blir det så? När man väl står där vid dörren, man har knackat på och man ser att någon på andra sidan trycker ner handtaget för att öppna för en. Då vill man bara vända sig om och springa igen, springa för livet, springa tillbaka och hoppas på att allt bara kan bli som förr. Fast du så väl vet att det som varit, det är förgånget nu och när du väl var där och då.. så kanske det ändå inte var så jäkla bra..

Önskar i sådana här sentimentala situationer att min mamma fanns kvar i livet. Var det någon som kunde peppa en så var det hon. Man kunde alltid be om råd och lita på att man kunde följa dem eftersom hon alltid svarade rakt och ärligt från hjärtat. Jag vet att hon är med mig och pushar mig idag fast hon inte existerar rent fysiskt. Det är den enda tro jag har och den bär jag med mig. Jag vet att hade hon kunnat hade hon varit här nu, hon hade hjälpt mig med allt, peppat mig, följt med mig på mina möten och stått där och tagit emot mig med öppna armar efter varje misslyckande och varit stålt som ingen annan varje gång det går bra..

Ja, om ni ens förstår något av det jag skrivit ikväll så är det en extra stjärna till er. För det är mest förvirrade tankar som var tvugna att komma ut..

Och by the way.. Coldplays fix you som jag nämnde tidigare. Helt ofattbart hur man kan göra en sådan låt..