Under de senaste 1.5 åren har jag inget annat än längtat efter att komma ifrån Ängelholm och se något annat, träffa nya människor och skapa mig själv ett liv som jag faktiskt själv väljer och inte bara fortsätta leva livet som man "hamnat" i p.g.a man är uppväxt här osv. Alla ens nära och kära går sina vägar och jag vill gå min.
Nu när det verkligen ligger framför mig. Flytten till Norge som sker om ca 2 veckor, så börjar det faktiskt kännas lite jobbigt. Jag är ändå en människa som inte tar saker på så stort allvar. Man kan alltid komma tillbaka eller åka någon annan stanns. Men känns som att nu när man står här och ska ta steget så har man äntligen börjat trivas lite igen. Det gör ju det självfallet extra jobbigt. Hade ju varit så mycket lättare att åka när man är som mest trött och arg på allt.

Men det är bara en liten känlsa. Den största delen av mig är väldigt spänd på vad som komma skal och det ska bli otroligt roligt. <3

Lägger in bilder sen nyår 09/10 lite sådär spontant