Musik har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag måste ha musik runt mig hela tiden. Tror det handlat mycket om att mamma och pappa alltid spelade musik när vi var små. Alltifrån rock till schlager till pop. Mamma var en riktig rocker hon. Pappa med men lite mer chill rock. Jag lyssnar på all musik man kan tänka sig. Mina vänner brukar ofta klaga på mina låtval. De är ofta sjukt udda och kanske inte riktigt vad man vill höra när man är på fest eller umgås med vänner. Men vissa sorters musik och toner gör mig glad. Även fast det inte är "pang, bom shake your ass"-låtar haha! Lyssnar väldigt ofta till låttexten.
Så som sagt en allätare som mig har ju inte några speciella idoler eftersom jag tycker många band kan ha vissa låtar som är otroligt bra och vissa som inte alls är bra.

Men ett band, som ni säkert redan borde veta vid det här laget, att jag älskar och är fullständigt galen i.
-Coldplay-
Började redan som liten, kanske 8 år(?) satt på mitt rum och lyssnade på en Absolut Music skiva. I slutet på skivan (minns det såväg) kom Coldplay - Trouble. En mycket sorgsen låt, men underbar. Jag älskade den, jag spelade den om och om och om igen. Men mest i hemlighet. Annars var det ju bara Dr Bombay och Emilia som gällde haha!

Men det har alltså hängt med mig sen dess. Som 14 åring blev det ruggigt mycket Coldplay. Jobbig ålder, mycket händer. Man söker tröst i låttexter, blir djup, ja ni vet ju hur den åldern är. Vet att mamma till och med ville ta med mig på en Coldplay konsert i Globen 2005, men vi fick aldrig några biljetter.

Coldplay kommer jag alltid tillbaka till. Jag tröttnar aldrig. Jag kanske lyssnar mer eller mindre. Men jag slutar aldrig helt och jag tröttnar aldrig. Jag kan lyssna när jag är glad, när jag är ledsen, när jag är arg eller lycklig. De passar alltid för mig. Och precis som jag så många gånger sagt så står jag fast vid mitt år. Det finns ingen, inte en enda av alla deras låtar som jag tycker är dålig. Där är självfallet vissa jag gillar mer än andra, men ingen låt är dålig. Bara det är Coldplay så är det bra för mig. Blir som en liten flicka igen som är kär i killarna i Backstreet Boys ungefär.

Och nu kommer det stora, det största av allt. Colplay kommer till Sverige i Juni. Jag vet inte hur länge jag väntat på detta, och ni anar inte hur fjärilarna i magen på mig nästan fick mig att kräkas när jag fick veta det. Jag har sagt så länge att jag inte är så intresserad av konserter, står och trängas och skrika..
Men när Coldplay kommer till Sverige, då ska jag stå där, längst fram och sjunga med. Jag kommer skrika och gråta som ett barn! Biljetterna släpps på måndag och då ska jag köpa en direkt. Det bara är så, det finns inga alternativ. Kommer vara totalt okontaktbar under konserten och totalt jäkla mesig och urlöjlig och bölig. Men det får man lov att vara när man ska få se de enda och de absoluta idolerna man har.

Jag är så glad, så fruktansvärt glad över detta. Helt lyrisk!

Ni som bara fått höra Colplays nyaste låtar från Vi la Vida plattan, som de såklart skulle tjata ut på radion..
Jag rekomenderar er att gå tillbaka i deras register. Låtarna från deras album X & Y eller Parachutes typ. Men all deras musik är som sagt magisk. Speciellt i hög volym.

Coldplay - Amsterdam, Chris Martin och ett piano <3
Coldplay - We never change, texten säger jag bara..