Mamma.
Snart 3 år. Själen blir aldrig hel igen, utan dig..
Men jag antar att vi ses någon gång igen. Då ska jag krama dig och aldrig släppa taget.
Evig kärlek, evig längtan <3

Late night bloggin'.
Börjar bli väldigt less på det mesta just nu. Inget känns kul, inget känns bra, inget känns rätt. Längtar efter att få komma ifrån, komma iväg. Till något nytt. Träffa nya människor, lära mig nya saker. 31 mars kommer jag sluta på salongen och i april blir det Oslo. Jobb och boende. Vi söker förfullt och ska dit nu i februari för att leta. Det känns så rätt. Jag kan knappt bärga mig. Känns som jag fastnat. Ni vet det där ordspråket "Man ska lämna festen när den är som bäst." Menas ju då att man inte ska stanna in i det sista tills allt spårar ur. Man har druckit för mycket. Några bråkar. En man bedrar sin fru. Någon kräks. Saker förstörs.. ja ni vet själva. För min del känns det lite så just nu. Jag stannade på festen lite för länge och nu är det inte roligt längre..
Finns en sak som är rolig, en människa jag är nyfiken på. Egentligen det enda jag har lust med är att träffa denna personen..men det är också förgäves. Chanserna är små. Timeing är dålig. Ingen vet något och sen flyttar jag..Så .. så var det med den saken. Tungt!

Gick bara crap på tv:n idag som vanligt så jag satte igång en av mina gamla goda favoritfilmer "Möt Joe Black". Typisk brudfilm. Men jag älskar den. Härlig handling. En ung Brad Pitt i huvudrollen som man får lov att dräggla över för en stund. Mycket bra saker sägs.. Fastnade för en scen i filmen där en kvinna med cancer ligger på dödsbädden. Vad hon säger då känns så riktigt. Såhär lyder det:

"Som om du kom till ön på semester, solen brände dig inte röd utan bara gyllenbrun. Du sov men myggorna bet inte dig. Men sanningen är att det kommer att ske om du stannar länge nog. Så ta den trevliga bilden du har i huvudet med dig och var inte dum.. vi är mest ensamma här också. Om vi har tur, kanske vi har några trevliga bilder att ta med oss. "

God natt på er folket!

Kära läsare.
Som ni ser är min blogg under uppbyggnad. Därav saknar jag just nu en header som det tydligen så fint heter. Jag försökte ju ge mig på att ändra den själv men gick inge vidare får jag väl erkänna. Så jag lade över hela ansvaret på min sjukt tekniska syster som kan allt om koder, datorer etc. Hon borde bli som den nära svarthåriga tjejen i Naivy CIS eller vad det nu heter. Ni vet hon bruden som alltid letar fram fakta blixtsnabbt och har typ nithalsband, hihi! I alla fall, bäst som min syster är så har hon börjat snickra så smått på min blogg men med jobb och en son på 1,5 år så har hon ju ganska mycket mer att göra än att fixa min blogg så tar nog ett tag till innan den är klar. Men det gör inget. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju.
Själv vill jag bara få skriva. SKRIVA SKRIVA SKRIVA! Det är allt jag vill. Men tydligen räcker det inte med en blogg längre, den måste vara snygg också och inbjudande. Ja, allt handlar då om utsidan. Vad man än gör! Haha!

Åh måste berätta en lite kreepy sak som hände igår på salongen.
Jag har en tant i..ja vad kan hon vara 80 års åldern kanske(?) som alltid kommer till mig för att klippa nacken bara eftersom hon inte har så mycket hår kvar p.g.a cansermediciner. Hon är världens sötaste och kommer alltid en gång i månaden, nästan exakt på dagen. Men nu har jag inte sett henne sen kanske i november. Det kom jag att tänka på igår och berättade det för Sigga och försökte reda ut om hon kanske kommit när jag inte varit där eller så. Men vi kunde inte komma fram till någon. Jag blev nästan lite ledsen ett tag när tankarna började eskalera i att hon kanske trillat med rullatorn i någon snödriva eller blivit påkörd eller helt enkelt dött av sin sjukdom. Eftersom hon knappt kan varken se eller gå så blir man ju orolig.
Och sen, som om hon hört mina frågande tankar, så står hon där i hallen i salongen med sitt stora léende på läpparna och ger mig en stor kram när jag kommer och hälsar på henne. Herregud. Telepati eller vad säger man nu om det? Mycket märkligt må jag säga! Men jag har nog aldrig blivit så glad av att se en kund stå i hallen och vänta på mig, haha! Gulletantan. Vissa sätter lite djupare spår än andra. Tror det handlar om att hon är lite lik min farmor. Alltid uppklädd och lite läppstift, fina hattar och skarfsar, doftar niveracreme. Tyckder det är så kul med tanter som håller gnistan vid liv. Hon kan knappt se sin egen spegelbild och ändå lyckas hon matcha sina kläder korrekt och lägga ett snyggt lager foundation. Ja vad ska man säga? sådanna människor bevisar verkligen att positiv inställning till livet, i alla lägen, vinner man på i längden.

Nu ska jag sova, ny dag imorgon och mina ben gör otroligt ont..

Tillbaka på jobb idag. Gick bra! Dock huvudvärk och näsblod när jag kom hem :(
Men bara att bita ihop. Nu ligger jag nerbäddad, nyduschad och fortfarande mätt efter min lax/avocadoröra jag åt innan. Mums! Jag är nog ändå rätt skillad på matlagning, hrm. Jag vill tro det i alla fall, haha!
God natt på er.

Btw, Jag har nämnt det tusen gånger men jag säger det igen. Coldplay, tror inte min kärlek till deras musik kan beskrivas. Ren njutning för själen.

Idag skulle jag och Rebecka köra in till Jobas i Hbg och luncha på båten och sen skulle vi lite ärenden. Men jag blev väckt av att min läkare ville att jag skulle komma in på en gång så fick kasta mig in i bilen, hämta Rebecka och köra in till sjukhuset i Helsingborg. Väl inne på öron-näsa & halsavdelningen så konstatetar receptionisten att jag hade så många besök registrerade bara på detta året (som inte ens hunnit vara en månad) så att jag fick mig ett fint litet frikort. Var ju trevligt i alla fall. Gratis sjukvård i 1 år framöver. Dock inte så trevligt att konstatera att mitt år inte började riktigt så bra som jag tänkt mig.
Näväl. Kom in till min doktor som undersökte läkningsprocessen i min näsa efter att vi etsat blodkärlen. Såg tyvär inte så positivt. Men vad hade jag förväntat mig? det är mig vi pratar om.
Så hon bad mig göra lite olika saker vilket resulterade i, ja kan ni gissa? TADAAA näsblod IGEN! Vem kunde tro det va? FUCK! så hon fick suga upp blodet med en slang (såg ut som det gör när man fettsuger, man kunde se allt blod i slangen) från min stackars lilla näsa. Sen fick jag sitta med blodstillande vadd i nosen i några minuter. Rebecka den stackaren var med mig och fick tyvär se allt. Men nu är hon härdad om det skulle hända igen när vi är ute på äventyr, haha! Men tyvär fick jag även gå hem med vadderad nos IGEN så blev ingen lunch hos Jonas, jag kände helt enkelt inte för att sitta där och se retard ut på en resturang. Så istället körde vi till Rebeckas lägenhet och hämtade lite post osv. sen tillbaka till Ängelholm för att beställa nytt pass till Rebecka så hon är redo inför Norge och sen våra kommande äventyr. Efter det åkte vi till Ica Maxi (Rebeckas jobb) för att hon skulle säga upp sitt vikariat. Hon slutar också 31 mars precis som mig. Helt perfekt! Så i April bär det av!
Efter det körde vi hem till Rebeckas mamma där vi passade hennes lilla syster, fikade och kollade resor till halv tio ikväll.

Fantastiskt att äntligen kunna vara ute och röra på sig igen. Blir väldigt trött och lite yr emellanåt. Man känner av att man fortfarande är lite mör i kroppen. Men det försvinner ganska fort bakom all lycka man känner för att äntligen kunna vara ute. Bara få ta sin bil och köra till Mc Donalds är helt otroligt! tänk hur sällan man värdesätter den friheten man har varje dag. Friheten att välja vad man vill göra, när och hur man vill göra det. Tycker alla borde tänka på det lite mer när man vaknar på morgonen. Alla har inte den möjligheten. Vissa är sängbundna i hela deras liv..

Ja, klockan är mycket och jag borde somna nu så jag kanske till och med kan jobba lite imorgon. Vem vet?
Sov gott mina kära vänner!

Bild från firandet av Rebeckas 18 års dag. September 2009.
Är så glad att jag har en alldeles egen Rebecka Tungard <3

Min syster har alltid gjort min bloggdesign och nu tänkte jag försöka lära mig lite själv. Men förstår ingenting, verkligen nada! Får hoppas hon kan hjälpa mig snart så jag kan ändra mina uppgifter som inte stämmer längre..

Lite nyfiken på mina läsare, om ni nu fortfarande finns kvar trotts mitt dåliga bloggande.
Så tänkte prova en sak. Kan inte alla som varit inne och läst detta skriva en liten text som komentar under detta inlägg så jag kan se vilka ni är?

Trevlig kväll allihopa. Min suger..

Klockan är 12.00. Om exakt en timme lyfter mitt flyg till Thailand. Tyvär kommer jag inte lyfta med det. Istället kommer jag ligga här, i min säng, precis som jag gör nu och känna mig värdelös.
Jag fick inte åka iväg för läkarna, de ansåg att det var att ta en stor risk. Lika bra att lyssna på dem för en gångs skull. Som tur var ordnade Therese i sista sekunden så hennes pojkvän kunde få följa med istället. Fantastiskt bra. Känns skönt att jag vet nu att hon kommer iväg och att han är med henne så att hon är trygg och får en bra resa.

Jag får väl helt enkelt försöka hålla känslorna i styr. Rida ut den här sjukdomen och pencilinkuren på 10 dagar. Så kan jag förhoppningsvis köpa mig en ny resa igen när jag är frisk. Det som känns så tråkigt är att jag hade verkligen sett fram emot detta. Och att få göra det ihop med Therese som fyller 20 år på lördag.

Men det är ju så livet är, allt kan hända. Vissa saker man man bara inte styra. Och denna gången ville helt enkelt inte mitt öde ha mig nere i Thailand. Jag undrar varför? varför var det inte min tur nu?
Jaja..så är läget nu i alla fall. SKIT!

Jag blir aldrig riktigt sjuk, ALDRIG! minns inte ens senast jag var riktigt sjuk. Lite små förkylningar får man ju med jämna mellanrum för man klär sig för dåligt. Men jag blir aldrig så dålig att jag behöver ligga hemma eller äta pencilin. Kan nog räkna på en hand de gångerna på dessa 20 år jag levt som jag gått på pencilin.
Så självfallet var det ju min tur att bli sjuk nu. NU av alla gånger på dessa 20 åren jag har haft tid att bli sjuk.

Började redan förra tisdagen med att jag vaknade upp med lätt nackspärr. Så sa pappa att jag kanske hade en förkylning igång. Ah snack tänkte jag och smorde in nacken med lite tigerbalsam innan jag la mig. Men mycket riktigt så vaknade jag upp dagen efter och mådde inte någon vidare. Men gick och jobbade ändå. På kvällen mådde jag sämre och la mig tidigt. Torsdagen var jag ledig och tur var. Vart hemma hela dagen och vilade. Fredagen gick jag iväg och jobbade. Vaknade upp på lördagen och var helt förstörd. Grät så dåligt jag mådde. Säger bara en sak, lyssna på era kroppar, jag tycks vara dålig på det! Mormor hämtade mig och vi fick åka till doktorn som kollade i hals, öron, öron, kollade sänkan osv. Hittade inget fel, allt såg fint ut. -"Du har nog bara lite virus och en rejäl förkylning, inget jag kan bota. Du får ha ett nässpray med kortison i." Hmm, nässpray tänkte jag..med kortison? jag som alltid får näsblod bara av vanligt nässpray. Men läkaren sa att det var bara att härda ut för jag behövde det. Men ingen pencilin fick jag. Söndagen var nästan värst tror jag, kunde inte röra mig i huset ens var dömd att ligga i sängen. Var helt säker på att jag skulle dö!

Måndag. PANG! Dagen D. Jag vaknar, känner mig lite bättre faktiskt. Thank GOD! Syrran kommer och hälsar på vid tre. Vi fikar lite. Innan vi tar sista kakan får jag näsblod och går in på toa. Är ju rutinerad näsblödare så tänkte att detta går strax över. Men 20 minuter senare öppnar jag toadörren och skriker på hjälp. Karina som är undersköterska säger direkt att det inte kommer sluta, vi måste bränna. Så efter 20 mins blödning och provat alla medel, ligga ner, sitta upp, luta bak, luta fram, utan resultat så får pappa och jag kasta oss in i bilen och mot akuten i Ängelholm. Får stå i kö så jag hinner byta tussar 2 gånger för det blöder så mycket. Kommer fram och kärringen i luckan säger bara "Ja, vi har ingen läkare som tar blödningar idag. Ni får åka till Laxen." Vi kastar oss ut på parkeringen där jag står och spyr blod, fint! men nej, varför ge mig hjälp?
Åker vidare till Laxen där de även där bara står och stirrar på varandra och tycker inte det är upp till dem att ordna detta. Men jag drar ut tussarna i näsan så blodet forsar ut och ner på deras kritvita porslinsvask. Då blev det minsan fart i folket på stället. De kastade in mig i ett rum där de började plasta in hela mig, i min Peakjacka och allt haha! sen höll doktorn på en evighet innan han fått stoppat upp någon kompress med blodstillande medel på. Jag såg ut som kom och hjälp mig och dö. Blod överallt, precis överallt. Rödsprängda ögon, vit i huvudet. En vampyr kanske? haha! Tur man kan skratta åt det idag, men det var då ingen humor med i bilden under händelsen. Jag och pappa kastar oss i bilen igen och in till Helsingborgs akut. Där fick jag hjälp direkt som tur var. Blodet började forsa igen, trotts de blodförstoppande tussarna(?!) Läkarna på akuten höll på en bra stund för att få det att sluta så de kunde bedöva för att sedan bränna blodkärlen. Fick lite flädersaft som plåster på såren, var ju gulligt i alla fall. Fick åka hem efter x antal timmar för att försöka få lite sömn med näsan full av bomull.

Tisdagen fick jag skjuts in igen för ett återbesök. De skulle kolla hur blodkärlen såg ut i näsan. Det såg väl inte riktigt ut som de ville tydligen med det blödde inte. Jag klagade på yrsel och illamående och de tittade skeptiskt på mig. Pang sa det sen låg jag på en bår och grät medans de tappade blod ur min högerarm. Att där ens kan finnas blog kvar i min kropp efter allt detta är för mig en gåta. Men vi fick vänta en timme sen kom sköterskan och sa att mina värden såg något märkliga ut så de hade skickat iväg blod för att göra ett leverprov, så vi fick vänta ytterligare en timme. Vi fick gå upp och fika i Caféterian men jag ville snabbt ner till min brits igen där jag sen låg och hallicunerade både det ena och det andra medans stackars mormor fick höra på. Till slut kom sköterskan och inledde sa -"Du dina värden ser bra ut så oroa dig inte. Men du är en väldigt stark person va?" -"Ehmm, det vet jag inte? vadå då?" svarade jag. -" Nä men lilla vännen du har 117 i sänka, du är rejält sjuk och har bihålsinflammation? känner du inte det?" Haha! herregud jag trodde hon drev med mig. Klart jag kände av det mådde ju skit, trodde dock inte det var så illa.

Hem blev det sen, pencilinkur på 10 dagar! Great!

 

Ligger hemma i sängen, dricker hallonsoda och kollar Sex and the city. Har spenderat hela dagen framför datorn med min "lillebror" som fyller 9 år idag. Har lärt honom spela The Sims 2. Japp mina vänner, jag spelar The Sims, jag får väl erkänna det. Det händer inte ofta men det händer och jag tycker det är så kul att jag tjatade på pappa (som ett litet barn) att han skulle köpa The Sims 3 till mig idag, haha! så nu när jag äntligen fått en The Sims-kompis så kan vi nörda ihop hahah! Är sjuk, sjuk, sjuuuk så måste ändå bara vara hemma och ta det lungt. Att det sen är en halv meter snö utanför dörren gör ju inte heller saken bättre.

Allt börjar bli klart inför resan. Therese hade hämtat ut våra växlade pengar idag och ikväll ska jag få resväskan så jag kan börja packa. Jag har inhandlat lite mediciner och skit som ska med och idag skulle jag även tagit min sista dos Dukoral (resevaccin). Men ack nej, har du feber eller infektioner får du INTE ta den så får väl se om jag kan ta den imorgon istället då..

Snart ska vi hem till pappas tjej och äta middag och jag ska ta mig ett bad där tänkte jag. Sen blir det hem till sängen igen. Lugnt och ro, precis vad jag behöver!

Hittade en gammal cp bild sen i somras hemma hos mig, haha!